Boxningens historia

Boxningssporten är en av de äldsta och mest fundamentala av idrotter. Vasmålningar från antikens Grekland och Mesopotamien cirka 1 500 år f Kr visar scener från boxningskamper. Boxningen introducerades under de Olympiska Spelen i Olympia år 669 f Kr och senare i form av pankration, en kombination av boxning och brottning.
 
Det fanns endast två klasser av utövare: pojkar (under 18 år) och man (18 år och äldre). Det förekom ingen viktklassindelning utan de tävlande matchades ihop under lottning. De slogs med bara händer.
 
När romarriket föll var boxningssporten nära att dö ut. Boxningen återuppväcktes under 1800-talet i Storbritannien. Såsom under antiken, boxades man med bara knytnävarna och under obegränsad tid. Boxningen, som kallades "The Noble Science of Defence" blev populär inom den brittiska aristokratin.
 

Sveriges förste proffsboxare,    Hjalmar Olsson (1864-1927)

År 1860 introducerade markisen av Queensberry, som var en hängiven boxningsanhängare, nya regelföreskrifter. Bland annat infördes vadderade handskar, en tidsgräns på 3 minuter per rond med 1 minuts vila mellan och en tillåten gräns på 10 sekunder för en nedslagen boxaren att resa sig för fortsatt kamp. Alla brottningsgrepp förbjöds och inga ledare tilläts vistas inne i ringen. Poängbedömningssystemet såväl som viktklassindelning introducerades. Den moderna boxningen var därmed född.
 
Till Sverige kom boxningen i början av 1900-talet. Svenska Boxningsförbundet grundades år 1919. Boxningen expanderade snabbt mellan åren 1920 och 1950. Under 1950-talet uppstod debatt och år 1969 förbjöds den professionella boxningen i Sverige. Men amatörboxning - även benämnd olympisk boxning - har bedritivts i organiserad form och i obruten följd sedan 1919.

källa: Svenska Boxningsförbundets hemsida

 

                                 till startsidan